Malin Mattsson

Min bästa vän heter Sofia Johanson, även kallad Fia för det mesta, är en fullkomligt egendomlig person, som jag lärde känna genom att hon tjatade hål i huvudet på mig att jag skulle börja spela i hennes lag i Motala, och även välja gymnasie där. Vilket jag gjorde och flyt som vi hade så hamnade i samma klass. Jag kan rent spontant berätta att det var ett av de bästa besluten jag gjort.

Fia är en klippa till handbollsspelare och har en väldigt stark personlighet, ett medvetet och ofta helt rätt tänk om det mesta. Allt från kläder och frillor till politiska åsikter och i alla fruktansvärt knasiga diskussioner i skolan och annars. Hon har en helt otrolig förmåga att analysera saker, för mycket haha. Hon brinner en del för det här med kläder, fullkomligt kär i allt som har med skinnbrallor att göra och skulle absolut aldrig ha på sig samma kläder två dagar i rad -tjänstefel.

Fia är alltid sig själv, överallt och med vem som helst. Hon besitter den allra knäppaste humorn, och tycker själv att den är skitbra. Men det är på bakismornarna hon är på sitt allra bästa humör, som jag alltid får utstå i och med att jag är nattgäst hos henne minst varannan helg. Då sätter hon säkerligen igång musik och sjungerhoppardansar tills hon stupar.

Hört nånstans att det är på gymnasiet man hittar the truly friends, tror det stämmer. Hon vet precis allt om mig, och jag vet lika mycket om henne. Fia kan läsa mig med bara en blick om det är något som hänt, bra eller dåligt. Det är sådär otäckt hur vi kan tänka likadant ibland.Vi kan ringa och prata om de mest oviktigt och fåniga saker men kan få de att låta så viktiga. Vi kan skratta åt samma skit nästan alla dagar.

Mitt liv utan Sofia skulle fan inte va ett party liv nånstans, det kan ni hoppa upp och sätta er på.