bajs



Bajs på stora rövar som inte ser sig för. Mitt lilla båtben är trasigt nu.

Salong BRA








Lite från fotogrejen i lördags, helt grymt

13 mina ambitioner

Just nu försöker jag få tiden att gå i mitten av tvåan på gymnasiet, fast egentligen är jag ganska rädd för att det ska ta slut. Det är bara ett och ett halvt år kvar.

Men enda sedan jag fortfarande tappade tänder så hade jag bestämt mig att jag skulle bli snutis. Jag har fortfarande inte ändrat mig. Jag har alltid sett mig själv knalla omkring i uniform på gator och torg, någon som folkmassan kan ha antingen mer eller mindre respekt för. Och för att jag är tjej. Jag vill bli en sån polis som inte ungarna skriker "polis-polis-potatisgris" efter, en så polis ungdomar skulle kunna komma fram och prata med istället för att hata och ha fördomar om. En sån polis som inte är en finne i röven när man råkat köra för fort.
Och om jag lyckas bra på så vis några år skulle jag vilja bli kriminalare, disskutera, luska tänka och få ett slut på utredningar och sånt. Jag tycker sånt är spännande.

Dock är jag inte där än, långt därifrån. Jag ska gå klart gymnasiet först, efter det ska jag göra militärtjänstgöring, som en asbra merit för att sedan kunna söka till polishögskolan i Stockholm. Men innan själva högskolan tänkte jag hinna skaffa ett jobb och ha ett litet sabbatsår och kanske åka någonstans. Det är inte så väl planerat men jag tror jag vill ha det så. När det året är slut ska jag bara komma in på polishögskolan, gör jag inte det ... Ja då är mina önskedrömmar och förhoppningar puts väck. For sure.

i can barley recall



Pluggar filosofi som fan, jag har ju då lovat mig själv att fram till påsklovet åtminstonde ska jag vara lika kreativ som Salonen i skolan. Sitter och försöker få till en bra början. Tar dock en paus ibland då jag försöker lära Birk rulla runt och sånt hundar gör. Han är värdelös än så länge.

change #



I onsdags lät jag Fias mamma göra något roligt med mitt hår, det blev kort, dubbelsnagg och asballt tycker jag. Hihihi !!

its all coming back to me now







Tossorna kom till mig igår kväll, efter blåbärspaj, chipsdippmorötterläsk och massa gamla filmer från ljunsgbroskolan så var kvällen slut. Jag tycker så mycket om er.

11 mina rädslor

Jag är rädd att förlora dom jag tycker om, när lillebror är ute alldeles för länge om kvällarna och inte svarar på mobilen. Jag är rädd för att inte komma in på den högskola jag vill efter gymnasiet och slutar bakom kassan på Ica i Ljungsbro bland alla muppar istället. Jag är rädd för att inte leva upp till kraven när det gäller hur man ska vara. Mamma och pappas krav, mina lärares och sist men inte minst mina egna krav. Jag är rädd att ge fel intryck av mig själv när jag träffar nya människor. Jag är rädd för att göra bort mig i fel situationer. Jag är rädd för att glömma viktiga saker. Som kanske inte är viktiga för mig men jätteviktiga för andra. Jag är rädd att jag tappar tjejerna här hemma när jag spenderar nästan all min tid i Motala. Jag är rädd för att bråka med mamma, det är nästan det värsta jag vet. Jag är rädd för att säga till mormor när hon lagat något nytt jag verkligen inte tycker smakar bra, just för att hon kanske blir besviken, men egentligen så vet jag att jag kan säga det för att hon uppskattar att jag säger till. Jag är rädd att dom jag tycker om jättemycket ska tro att jag inte uppskattar dom tillräckligt för att jag har svårt att uttrycka mig. Jag oroar mig för nästan allt.

10 det här får mig att gråta

Förut så grät jag jämt, åt allt. När jag kände att det var länge sen jag grät, så grät jag. Jag grät åt glada filmer, åt ledsna filmer. Dumma stunder men också sånna fina och romantiska stunder och saker. Gamla bilder. Minnen. När något gick mot min vilja, någon gav mig en dömande blick, jag fick en tillsägelse av mamma. Jag kunde gråta mig till söms för jag låg och tänkte på bara dåliga saker, som om jag ville gråta. Jag grät varje dag när Martin var sjuk, när gammelfarmor sa hejdå i somras och när jag blev sviken av någon jag tyckte om. Jag grät för att jag fick ångest för skolan, när jag satt och pluggade och det inte gick bra. Jag fick tårar som på beställning. Jag kunde tycka att det var som en lättnad att gråta ibland. Jag har aldrig gråtit och varit så känslig som de senaste två åren.

Men när vi började skolan igen efter i somras så kan jag räkna dom gånger jag börjat gråta sen dess. Jag har som en spärr, det kommer inga tårar, det är som om de tagit slut. Jag kan knappt gråta längre. Jag har blivit okänslig och jag vill inte vara okänslig, inte helt och hållet. Nu låter det kanske som om jag vill gråta och tycker synd om mig själv som inte får böla varje dag. Men nej, det har funnits dom gånger jag ville känna den där lättnaden i tårarna, så kommer dom inte.

Det enda tillfället är när jag skrattar mig till tårar, det funkar fortfarande. Och jag nöjer mig med det.


8 detta ångrar jag

Oj, jag ångrar tusentals saker. Både stora och små saker.

Jag ångrar allt från när jag inte hållt vad jag lovat till att måla naglarna i fel färg. Nej, naglarna gills föresten inte. Men jag ångar när jag skriker på mamma i onödan, dom gånger jag nöjt mig med G när jag vet att jag kunde fått ett högre betyg, för att jag varit jävligt lat. Jag ångrar att jag inte tagit tag i matten tidigare, jag ångrar när jag känner hur jag och mina ljungsbrotjejer glider mer ifrån varann. Jag ångar när jag medvetet snoozar för länge och missar bussen. Jag ångar när jag träffat helt fel pojke, när jag handlar och äter upp pengarna som smågodis samma dag dom kommer in på kontot, vilket leder till att jag blir pank resten av måndaden. Jag ångrar när jag inte kunnat vara tyst i sånna lägen jag borde varit det. Jag ångrar när jag gjort någon annan ledsen. Jag ångrar när jag sagt dumma saker, kommit med dåliga ursäkter till allt möjligt. 

Men det jag ångar mest är när jag inte tagit de chanser som legat framför mina fötter för än de varit borta.  


RSS 2.0