Malin Mattsson

Jag har två syskon, två småbröder som inte är så små längre men de är åtminstonde yngre än mig även om snart bägge två växer om mig.. Mina börder heter iallafall Martin och Erik och är varandras raka motsatser när det gäller allt.

Martin är den äldsta, född 1995. Alltså 15 år så ska börja gymnasiet efter sommaren, i Nyköping så då flyttar han. Martin är en fantastiskt lat och bekväm bror, gör allt för genvägar och har bortförklaringar till allt. Han är den största skåpsätaren i familjen men går ändå inte upp i vikt det minsta. Han är en lång smal grabb med en stor kalluffs på huvudet och riktig tonårshy. När han är på bra humör är han en riktig charmknutte men kan ändra humör lika ofta som han byter kalsonger (för ofta). Martin och jag kunde se på varandra med hat i blicken och var rätt hemlighetsfulla och låtasades att vi inte brydde oss om varandra tills förra året då Martin blev sjuk och flyttade in på sjukhuset för en längre vistelse. Under många nätter när jag sov hos honom öppnades en lite annan värld bland landstingslarkan, sladdar, apparater och nålar. Martin och jag började prata och upptäckte då hur mycket vi inte visste om varandra när det gällde typiska tonårssaker vi hade gemensamt, han frågade mig plötsligt om råd. Det var något nytt. Under tre dagar när det var som värst när han hade respirator och vi inte kunde ha någon kontakt mer än att hålla handen så började jag uppskatta honom hur mycket som helst mer än jag gjort tidigare, när han sedan upptäckte det så uppskattade han mig tillbaka. Nu är vi nästan för öppna mot varandra och han ber fortfarande om råd och jag älskar när han gör det. Vi kan fortfarande se på varandra med nästan hatiska blickar men nu vet vi att vi verkligen bryr oss om varandra.
Martin har inte samma intressen som de flesta andra femtonåringar, visst han drar väl runt och testar dumma saker men han är järgare, varje chans han får under hösten och vinstern åker han med pappa till skogen. Det är det bästa han vet. På sommaren när han inte kan jaga är han med i en fiskeklubb och lägger ned hela sin själ i det istället. Martin har den bredaste östgötskan man kan tänka sig och framstår som en ashård kille men är egentligen en riktigt mjukis. Även under de 90% av tiden vi är osams så älskar vi varandra. Vi är ju trotsallt syskon.



Erik är den yngsta lillebrodern, han är född 1997. Han är en blond spinkig och blåögd sportfåne som spelar fotboll och innebandy. Han har kanske världens största fötter för sin ålder. Erik är dock bra i alla sporter, nån jävla sjuk gen han fått. Men man ska väl inte klandra honom för det, han är kapten i både fotbolls och innebandylaget. När Erik vaknar på morgonen lever han i en helt egen bubbla tills han fått läsa sporten i tidnigen och bläddrat igenom alla sportkanaler på text-tv. Pappas hysteri om text-tv har skadat Erik tror jag. Erik är en sån söt, väluppfostrad, försiktig och om omtyckt kille egentligen. Men när han är hemma är han ofta som en ond liten bortskämd parasit som får som han vill och vet hur han ska hanskas med mamma, ja Erik är den mest bortskämda i familjen och jag törs inte ens tänka på hur det kommer bli när varken Maritn eller jag bor hemma efter sommaren.
Erik har tre intressen när han inte tränar. Sitta framför sitt Fifa och vinna match efter match, fixa lag och spela bandy på baksidan, helst tills han dör om han fick. Och att stanna på Godishuset i Motala på vägen hem från mormor. Han har all energi i världen min bror. Och älskar uttrycket "tjänster och gentjänster" men håller sällan vad han lovar. Jag har inte förstått att lilleman börjat högstadiet än, han är ju så liten. Erik vet redan nu att han ska gå fotbollsgymnase sen och bli fotbollstränare i någon av de stora ligorna, även fast drömmen är den mest osannolika så får han gärna ha sina små drömmar min lille Erik.

Min dag. Det har inte varit någon extra ordinär dag att berätta om, typisk lovdag. Tog sovmorgon, en lång. Hoppade i mina julklappstofflor och traskade ned till en yougurt och slog mig sedan ned i soffan, Baksmällan gick på tv:n till att börja med, sen blev det Äntligen Midsommar och efter det precis när en Beckfilm började rulla igång, en jag inte sett så drar mamma fram dammsugarn och har vänt från mysmamma till monstermamma. Då stängde jag av dammsugaren och satte igång ett mindre krig oss emellan, men insåg att jag inte orkade så löste det snabbt igen och slog mig ner framför Beck igen. Erik kom hem med sina sportfånar till kompisar vid halv fyra när jag upptäcker att där har jag suttit de senaste timmarna i morgonrock och tofflor.. Tar tag i mitt liv med lite kläder åtminstonde. Kommer ner och skäller ut Martin för att han drar som en ångvällt överallt. Tjurar ihop på mitt rum och fastnar där framför boken som Fia tipsade mig om och vips när jag var som mest inne i boken plingar det på dörren, anar barnröster. Kommer ner och möts oväntat av faster och kusiner så vi lagar tacos och bestämmer oss för sleepover. Nu snarkar liten Amanda bredvid mig med fötterna på huvudkudden, söt 5-åring och kanske kosmisk tvilling med Lotta på Bråkmockargatan. Ska trilla ner och socialisera mig med faster och mamma, norpa skvaller och släkten och sen krypa till kojs.

Min första kär-kärlek var Frej. En islänning med blonda lockar som alla som inte känner honom har en förmåga att förknippa med Björn Gustavsson ni vet. Han spelar handboll och är målvakt, riktigt vass i målet dessutom. Så vi hade lite samma intressen. Känns ganska avigt det här eftersom risken är stor att han läser det jag skriver men vad gör det om hundra år. 

Frej är en ganska lat grabb som är söt när han skrattar åt sina egna skämt, har en stor förkärlek till sport och Island. Han trivs bra som en riktig mammas-pojke vilket han är. Han har kanske världens goaste blonda lockar. Han var bra på att ha nära tjejkompisar och göra mig svartsjuk. Töntmalin. Men han skrattde mest åt mig som tur var. Han är bra på att laga mat, han anser själv att han är bra på allt annat också hehe. Våra mammor hade och har fortfarande en förmåga att tycka om varandra. Frej var mitt första pirr upp över öronen och jag tror inte vi var ifrån varandra en dag under den sommaren. Vi försökte ta kanske tusen pussbilder en kväll och lyckades inte med en enda. Frej besitter nog det godaste sinnet jag vet, han skulle få dåligt självförtroende upp över öronen om han gjorde någon illa. Vilket jag inte tror han gjort nån gång.
Jag fick nåt bakslag en kväll och tog slut på kärleken. Ångrade mig lika kvickt men fick stå mitt kasst.

Det var den första, den fina, den var då och nu är vi här. Och idag är vi kompisar, pratar med mer eller mindre mellanrum. När det passar osånt.

Det är ju så mycket. Kärlek är alla de stunder ihop med mina tjejer, de tusen långa samtal med Sofia, de fnissiga samtal vi ringer när nån spännande grabb hört av sig, eller alla tröstande nätter med varann när alla tårar bara vill ut och allt känns kasst. Kärlek är vi tjejer levde-dansa-sjöng hela nätterna ända in i gryningen i somras och struttade hem barfota. De nätter när lillebror smyger i och ber om tonårsråd. Kärlek är på något sätt gemenskapen i handbollslaget också. 

Det är kärlek jag älskar.

Kärlek är oxå när det för mig finns en han. Som jag uppskattar, älskar att vara i närheten av eller aldrig tröttnar att få pussa på. Aldrig tröttnar på att krypa ihop i hans armar, han som är min bästa vän som får mig att skratta till och med när jag är som mest ledsen eller arg. Han jag skulle kunna somna och vakna bredvid helst hela tiden. Han som jag känner mig trygg hos. Han som ser på mig likadant oavsätt om har jag har PMS eller när mina ögonbryn står åt alla håll och jag är som mest osmickrande. Han som jag kan lita på, han som oroar sig lite extra för mig. Han som jag kan sakna så att det nästan gör ont. Han som är stolt över mig och och jag helst skulle visa upp för hela världen. Han jag kan smsa dygnet runt utan att tröttna, och han som står ut med mig när jag kan välja och prova kläder i timmar. Denna han har jag tyvärr inte.

Kärlek kan också vara den mest hemska jag vet, en enda stor lögn, miljoner tårar, söndertrasade känslor och en stor hög med svek. En enorm svartsjuka och hat. När den man tyrt hela sitt förtroende till bara trampar på det. När man blir lurad och alla vet om det utan en själv. 

Den kärlek är jag rädd för.  

Jag har en mor och en far som de flesta andra, frånvarande eller närvarande. Mina är som tur var närvarande.

Min mamma heter Anna-Maria Mattsson och är 42 år gammal. Jobbar som fritidspedagog på skolan bara 25 meter ifrån där vi bor. Jag förstår inte någonstans hur hon kan trivas bland alla andras skitungar men de flesta av dem trivs i hennes sällskap, det gör jag med. Min mamma har en bild uppritad att hon kan göra tvåtusenåttahundrasjuttiofyra saker samtidigt, det har hon inte lyckats med, än. Som alla andra mammor är hon fantastiskt duktig på att tjata, älta, bli sur över småsaker enligt mig. Det är henne jag tar ut all min ilska på, och lite pappa, jag kan bete mig som en riktigt bitterfitta emot henne utan att förtjänar det över huvudtaget. 

För ett år sen var min mamma Big-mama, och jag tyckte om henne som Big-mama och bev arg när hon berättade att hon skulle göra sig av med nästan halva kroppsvikten. Men det senaste året har hon gjort sig av med 45 jävla kilon och hon mår så mycket bättre. Jag har fortfarande inte vant mig vid hennes nya utseende. Hon har blivit så jävla snygg, hon trivs med sig själv, att knalla runt i samma affärer som jag, visa sig bland folk och få blickarna efter sig. Jag är en nya stolt över att hon lyckats så bra.

Min mamma somnar under fotmassage, är Magnus Carlssons största fan. Hon är den enda som har alla recept ur alla tidnigar och hunnit testa hela bunten. Hon tycker om att göra alla andra nöjda och är expert på att få det så. Varje morgon, varje morgon väcker hon mig och mina bröder och har lagat frukost. Hon är bäst i världen på att fixa, med telefoner, trasiga kanppar, kläder, matsäck, tider, koll lixom. Hon är lite magisk och jag älskar henne.



Min pappa heter Roger Svensk och är också 42 år och bor i Hultsfred i veckorna där han har sin Ikea-fabrik. därför ses vi bara på helgerna eller nån handbollsträning då han agerar målvaktstränare. Han är lat, har inga matlagningskunskaper och kan aldrig erkänna att han har fel, trotts detta så tycker alla runt omkring om honom, han kan få vem som helst på bra humör. Han bidrar med sin närhet, även om han bara lyssnar ibland. Han är bra på att lyssna.

Min pappa är ett stort fan av text-tv, sport och är grovt allmänbildad. Han har varit jägare sedan barnsben, och det är lite en del av hans liv. Jag har aldrig förstått konsten med att sitta och frysa i skogen och vänta på att vildsvinen och annat ska hoppa fram och man få avlossa bössan. Men när jag ser stoltheten i ögonen och hör lyckan i rösten när det har gått vägen så kan han gott hållas med jakten. Det är så fint att se.

Pappa har absolut ingen klädsmak, vilket gör att jag och mamma rycker in var och varannan dag så han ser rätt vettig ut ändå. Han besitter en sådan dålig humor att den faktiskt får en att skratta ändå. Jag vill bli lite som min pappa när jag blir stor, han har lyckats med det mesta. Han älskar att få höra hur det går med allt från kärlek till skola och vardag. Men när jag gått och sparat min ilska hela vecken så släpps den ofta lös på helgen när pappa kommer hem och jag fräser så fort han försöker prata med mig. Efteråt skäms jag när jag ser han besvikelse men är för feg för att be om ursäkt oftast. Det är så dumt för han är ju min pappa och han är ju bra, jag älskar ju faktiskt honom. Skulle behöva tala om det lite oftare, hur mycket jag faktiskt uppskattar honom.

Min bästa vän heter Sofia Johanson, även kallad Fia för det mesta, är en fullkomligt egendomlig person, som jag lärde känna genom att hon tjatade hål i huvudet på mig att jag skulle börja spela i hennes lag i Motala, och även välja gymnasie där. Vilket jag gjorde och flyt som vi hade så hamnade i samma klass. Jag kan rent spontant berätta att det var ett av de bästa besluten jag gjort.

Fia är en klippa till handbollsspelare och har en väldigt stark personlighet, ett medvetet och ofta helt rätt tänk om det mesta. Allt från kläder och frillor till politiska åsikter och i alla fruktansvärt knasiga diskussioner i skolan och annars. Hon har en helt otrolig förmåga att analysera saker, för mycket haha. Hon brinner en del för det här med kläder, fullkomligt kär i allt som har med skinnbrallor att göra och skulle absolut aldrig ha på sig samma kläder två dagar i rad -tjänstefel.

Fia är alltid sig själv, överallt och med vem som helst. Hon besitter den allra knäppaste humorn, och tycker själv att den är skitbra. Men det är på bakismornarna hon är på sitt allra bästa humör, som jag alltid får utstå i och med att jag är nattgäst hos henne minst varannan helg. Då sätter hon säkerligen igång musik och sjungerhoppardansar tills hon stupar.

Hört nånstans att det är på gymnasiet man hittar the truly friends, tror det stämmer. Hon vet precis allt om mig, och jag vet lika mycket om henne. Fia kan läsa mig med bara en blick om det är något som hänt, bra eller dåligt. Det är sådär otäckt hur vi kan tänka likadant ibland.Vi kan ringa och prata om de mest oviktigt och fåniga saker men kan få de att låta så viktiga. Vi kan skratta åt samma skit nästan alla dagar.

Mitt liv utan Sofia skulle fan inte va ett party liv nånstans, det kan ni hoppa upp och sätta er på. 

Jaha, jag är Malin Mattsson och är 17 år, född 93 i linköping. Nu bor jag i Ljungsbro med familjen och i med mormor och Leffe i Motala. Där går jag andra året på Platen, sam/sam med handbollsprofil. Där jag började efter nian så börjde ett lite halvt nytt liv då med bara nya människor, my miljö och sånt där. 
Jag spelar handboll också, i MHK. Bland annat med ett helt awesome lag, så brinner lite för det. Det är därför jag valde skola i Motala och bor där.

Jag är nog rätt energisk och positiv, men också en jävligt bestämd liten flicka. Jag har haft i stort sätt alla frisyer som går att ha. Jag har jättesvårt att finna mig i att jag har fel i vissa lägen och det vet jag och ändå vill jag inte erkänna det. Har även en barnsligt hög prestationsångest.

Annars när jag inte tränar handboll eller strör min effektivitet på Platen hänger jag med fina vänner, slösar pengar på fika och annat sånt.

01 Om mig 
02 Min bästa vän
03 Mina föräldrar
04 Vad är kärlek?
05 Min första kärlek
06 Min dag
07 Mina syskon 
08 Detta ångrar jag 
10 Det här får mig att må bättre
11 Det här får mig att gråta
12 Mina rädslor
13 Min favoritplats
14 Mina ambitioner

finisar

Gratulerar lillebror på 15 bast med släkten osv.