3 mina föräldrar
Jag har en mor och en far som de flesta andra, frånvarande eller närvarande. Mina är som tur var närvarande.
Min mamma heter Anna-Maria Mattsson och är 42 år gammal. Jobbar som fritidspedagog på skolan bara 25 meter ifrån där vi bor. Jag förstår inte någonstans hur hon kan trivas bland alla andras skitungar men de flesta av dem trivs i hennes sällskap, det gör jag med. Min mamma har en bild uppritad att hon kan göra tvåtusenåttahundrasjuttiofyra saker samtidigt, det har hon inte lyckats med, än. Som alla andra mammor är hon fantastiskt duktig på att tjata, älta, bli sur över småsaker enligt mig. Det är henne jag tar ut all min ilska på, och lite pappa, jag kan bete mig som en riktigt bitterfitta emot henne utan att förtjänar det över huvudtaget.
För ett år sen var min mamma Big-mama, och jag tyckte om henne som Big-mama och bev arg när hon berättade att hon skulle göra sig av med nästan halva kroppsvikten. Men det senaste året har hon gjort sig av med 45 jävla kilon och hon mår så mycket bättre. Jag har fortfarande inte vant mig vid hennes nya utseende. Hon har blivit så jävla snygg, hon trivs med sig själv, att knalla runt i samma affärer som jag, visa sig bland folk och få blickarna efter sig. Jag är en nya stolt över att hon lyckats så bra.
Min mamma somnar under fotmassage, är Magnus Carlssons största fan. Hon är den enda som har alla recept ur alla tidnigar och hunnit testa hela bunten. Hon tycker om att göra alla andra nöjda och är expert på att få det så. Varje morgon, varje morgon väcker hon mig och mina bröder och har lagat frukost. Hon är bäst i världen på att fixa, med telefoner, trasiga kanppar, kläder, matsäck, tider, koll lixom. Hon är lite magisk och jag älskar henne.
Min pappa heter Roger Svensk och är också 42 år och bor i Hultsfred i veckorna där han har sin Ikea-fabrik. därför ses vi bara på helgerna eller nån handbollsträning då han agerar målvaktstränare. Han är lat, har inga matlagningskunskaper och kan aldrig erkänna att han har fel, trotts detta så tycker alla runt omkring om honom, han kan få vem som helst på bra humör. Han bidrar med sin närhet, även om han bara lyssnar ibland. Han är bra på att lyssna.
Min pappa är ett stort fan av text-tv, sport och är grovt allmänbildad. Han har varit jägare sedan barnsben, och det är lite en del av hans liv. Jag har aldrig förstått konsten med att sitta och frysa i skogen och vänta på att vildsvinen och annat ska hoppa fram och man få avlossa bössan. Men när jag ser stoltheten i ögonen och hör lyckan i rösten när det har gått vägen så kan han gott hållas med jakten. Det är så fint att se.
Pappa har absolut ingen klädsmak, vilket gör att jag och mamma rycker in var och varannan dag så han ser rätt vettig ut ändå. Han besitter en sådan dålig humor att den faktiskt får en att skratta ändå. Jag vill bli lite som min pappa när jag blir stor, han har lyckats med det mesta. Han älskar att få höra hur det går med allt från kärlek till skola och vardag. Men när jag gått och sparat min ilska hela vecken så släpps den ofta lös på helgen när pappa kommer hem och jag fräser så fort han försöker prata med mig. Efteråt skäms jag när jag ser han besvikelse men är för feg för att be om ursäkt oftast. Det är så dumt för han är ju min pappa och han är ju bra, jag älskar ju faktiskt honom. Skulle behöva tala om det lite oftare, hur mycket jag faktiskt uppskattar honom.
Min mamma heter Anna-Maria Mattsson och är 42 år gammal. Jobbar som fritidspedagog på skolan bara 25 meter ifrån där vi bor. Jag förstår inte någonstans hur hon kan trivas bland alla andras skitungar men de flesta av dem trivs i hennes sällskap, det gör jag med. Min mamma har en bild uppritad att hon kan göra tvåtusenåttahundrasjuttiofyra saker samtidigt, det har hon inte lyckats med, än. Som alla andra mammor är hon fantastiskt duktig på att tjata, älta, bli sur över småsaker enligt mig. Det är henne jag tar ut all min ilska på, och lite pappa, jag kan bete mig som en riktigt bitterfitta emot henne utan att förtjänar det över huvudtaget.
För ett år sen var min mamma Big-mama, och jag tyckte om henne som Big-mama och bev arg när hon berättade att hon skulle göra sig av med nästan halva kroppsvikten. Men det senaste året har hon gjort sig av med 45 jävla kilon och hon mår så mycket bättre. Jag har fortfarande inte vant mig vid hennes nya utseende. Hon har blivit så jävla snygg, hon trivs med sig själv, att knalla runt i samma affärer som jag, visa sig bland folk och få blickarna efter sig. Jag är en nya stolt över att hon lyckats så bra.
Min mamma somnar under fotmassage, är Magnus Carlssons största fan. Hon är den enda som har alla recept ur alla tidnigar och hunnit testa hela bunten. Hon tycker om att göra alla andra nöjda och är expert på att få det så. Varje morgon, varje morgon väcker hon mig och mina bröder och har lagat frukost. Hon är bäst i världen på att fixa, med telefoner, trasiga kanppar, kläder, matsäck, tider, koll lixom. Hon är lite magisk och jag älskar henne.
Min pappa heter Roger Svensk och är också 42 år och bor i Hultsfred i veckorna där han har sin Ikea-fabrik. därför ses vi bara på helgerna eller nån handbollsträning då han agerar målvaktstränare. Han är lat, har inga matlagningskunskaper och kan aldrig erkänna att han har fel, trotts detta så tycker alla runt omkring om honom, han kan få vem som helst på bra humör. Han bidrar med sin närhet, även om han bara lyssnar ibland. Han är bra på att lyssna.
Min pappa är ett stort fan av text-tv, sport och är grovt allmänbildad. Han har varit jägare sedan barnsben, och det är lite en del av hans liv. Jag har aldrig förstått konsten med att sitta och frysa i skogen och vänta på att vildsvinen och annat ska hoppa fram och man få avlossa bössan. Men när jag ser stoltheten i ögonen och hör lyckan i rösten när det har gått vägen så kan han gott hållas med jakten. Det är så fint att se.
Pappa har absolut ingen klädsmak, vilket gör att jag och mamma rycker in var och varannan dag så han ser rätt vettig ut ändå. Han besitter en sådan dålig humor att den faktiskt får en att skratta ändå. Jag vill bli lite som min pappa när jag blir stor, han har lyckats med det mesta. Han älskar att få höra hur det går med allt från kärlek till skola och vardag. Men när jag gått och sparat min ilska hela vecken så släpps den ofta lös på helgen när pappa kommer hem och jag fräser så fort han försöker prata med mig. Efteråt skäms jag när jag ser han besvikelse men är för feg för att be om ursäkt oftast. Det är så dumt för han är ju min pappa och han är ju bra, jag älskar ju faktiskt honom. Skulle behöva tala om det lite oftare, hur mycket jag faktiskt uppskattar honom.
Kommentarer
Trackback
