Malin Mattsson

Min första kär-kärlek var Frej. En islänning med blonda lockar som alla som inte känner honom har en förmåga att förknippa med Björn Gustavsson ni vet. Han spelar handboll och är målvakt, riktigt vass i målet dessutom. Så vi hade lite samma intressen. Känns ganska avigt det här eftersom risken är stor att han läser det jag skriver men vad gör det om hundra år. 

Frej är en ganska lat grabb som är söt när han skrattar åt sina egna skämt, har en stor förkärlek till sport och Island. Han trivs bra som en riktig mammas-pojke vilket han är. Han har kanske världens goaste blonda lockar. Han var bra på att ha nära tjejkompisar och göra mig svartsjuk. Töntmalin. Men han skrattde mest åt mig som tur var. Han är bra på att laga mat, han anser själv att han är bra på allt annat också hehe. Våra mammor hade och har fortfarande en förmåga att tycka om varandra. Frej var mitt första pirr upp över öronen och jag tror inte vi var ifrån varandra en dag under den sommaren. Vi försökte ta kanske tusen pussbilder en kväll och lyckades inte med en enda. Frej besitter nog det godaste sinnet jag vet, han skulle få dåligt självförtroende upp över öronen om han gjorde någon illa. Vilket jag inte tror han gjort nån gång.
Jag fick nåt bakslag en kväll och tog slut på kärleken. Ångrade mig lika kvickt men fick stå mitt kasst.

Det var den första, den fina, den var då och nu är vi här. Och idag är vi kompisar, pratar med mer eller mindre mellanrum. När det passar osånt.