Malin Mattsson

Det här är impuls men Svenskdotter har varit ödelagd längre än nånsin och jag har hunnit gå halva trean, skapligt sjukt. Det är snart jul, jag har snart körkort, man planerar balklänning, beställer studentmössa och skolan pressar en hårdare än nånsin utan att man behöver gå dit? Självständigt arbete kan vara det värsta jag vet, självständigt är så otryggt. Faktum är dock att jag bättrat mig i nästan alla ämnen, utom matten. Antingen är det någons slags spärr som lossat eller så har jag helt enkelt mognat lite när det gäller pluggmetod, vad det än må vara är jag glad för det. Något jag är mindre glad över är att mer än halva mitt arton-åriga år har passerat och jag hade bestämt att det skulle bli mitt bästa år men än så länge har det nog inte nått upp till förväntningarna, det har gått så snabbt att jag knappt kommer ihåg vad jag har gjort. Det som snart kanske når föväntningarna skulle väl vara att jag snart får köra bil utan mamma bredvid och en fet skylt där bak som varnar för att jag övningskör, vilket får alla andra att automatiskt och förnedrande köra om mig.

Jag har alla mina dagar i detalj planerade för att utnyttja så mycket tid som möjligt för att beta av plugg av olika slag, när jag är klar med det åker jag till handbollen, och på helgen spelar jag match, tar en sovmorgon, ser på idol och planerar dagarna för kommande vecka. Mitt liv är som en bubbla som ser likadan ut hela tiden, det är inte alls någon rolig bubbla, stel, rund och tråkig. Fruktansvärt grå och deprimerande, som tur var så drunknar jag inte i den då det finns personer som agerar ljuspunkter. 

Att bli aktiv här är långt ifrån ett löfte men kan vara stimulerande då man kan uppdatera lite lättare i telefonen nu för tiden, stor för del.